..som jag vill ha ut. Men som stannar i huvudet.
Tankar som snurrar. Tårar som bränner sig fast i tårkanalen för
att inte komma ur.
Jag blir ledsen i hjärtat. Vill skrika. Vill att nån ska finnas bredvid
mig. Men ensam....
Livet är verkligen inte något man kan räkna ut sedan innan.
Det är en jäkla bergochdalbana.. har man tur är man fastspänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar