All världens problem

Ibland så ser man bara problemen. Just nu är en sån period. Jag har gått hemma och varit sjuk alldeles för många dagar för mitt huvuds bästa. Jag har för mycket fritid och har för mycket tid att tänka på eftersom det verkligen inte händer ett skit.

Det är fett irriterande att den enda gången man får vara låg är när man har mens. Det är tydligen inte accepterat att vara det annars. "Har du mens, eller?" är ofta frågan man får bara för att man inte är på topp. Blir irriterad för mindre. Sluta bry dej då istället.

Har insett att jag är fått min hjärna i ett "moment22"-läge. Jag vill verkligen inte ha en partner. Varje gång jag träffar nån som kanske är utav intresse så får jag typ syntax error i hjärnan och jag får typ panik. Jag vill inte att nån är för "på". Jag vet inte varför, men jag klarar inte av det. Istället blir jag jättedissig, och det är ju inte heller särskilt schysst. Men vad ska man göra då? Har redan kört alldeles för många ONS senaste tiden. Det är nog inte heller min grej. Jag vill vakna upp med någon på lördagsmorgonen och ligga kvar i sängen hela dagen, men samtidigt får jag fan panik om nån föreslår det. Eh? Jag vill inte vara singel heller. Fast jo, ändå..