Har ju bara Loffe på halvtid vilket är riktigt jävla skönt ibland... men ibland är det jäkligt jobbig. Jag förstår inte hur folk klarar av att ha sina barn på halvtid endast. Loffe är ju ändå bara en hund. Dock en speciell hund. Nåja, varje söndagskväll så brukar jag bli lite blödig när jag ska lämna bort honom så jag måste lägga mig bredvid honom på golvet. Så ligger vi där och prata lite... Eller nä, jag säger att han är världens finaste hund, att jag älskar honom och att han är bäst i hela hela världen. Som svar viftar han svansen hårt i golvet. Tar det som ett "Tack desamma, matte!". Det är tur vi bor längst ner så ingen granne under tror vi slår ihjäl varandra.
Sen går dagarna... spiller jag nåt på golvet så tänkter jag alltid att han ska komma och "städa upp" det. Men det är inte så lätt om han inte ens är hemma. Då får jag ont i mitt Loffe-hjärta och förbannar mig själv att jag är så jävla ensam. Men man vänjer sig vid att vara utom honom lagom till nästa söndag....fast är jag bakis blir jag sådär blödig igen. För att han inte är hemma.....
Men sen så kommer han hem till slut.. och heeeeeej, vad han kan gå en på nerverna!!!
Nu är jag Loffe-fri en hel vecka. Skönt? Lagom. Saknar hans nos. Men helvete vad skönt att slippa
gå ut på kvällen när man ligger i soffan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar